Josefine

Torsdag

Jag avskyr det här. Mörker och regn.
Inget annat.

Eller. Det finns fina saker också.
Glögg till exempel, och varma stora tröjor.

Idag har jag varit produktiv så in i tusan, så en klapp på huvudet till mig.

Men jag är stressad.
Vad ska man göra? Vad ska man bli?
Det känns som att framtiden kommer allt närmare, och helst av allt vill jag backa så långt jag bara kan och ta tag i allt när jag är redo för det. Om en sisådär 20 år kanske?

Tiden vet att den vinner till sist.
Den där Krunegård vet vad han pratar om.

Jag är så skluven. Samtidigt som jag vill att gymnasietiden ska vara over and done with så skrämmer framtiden mig till vanvett. Hej. Jag kan inte ens tvätta kläder.

Nu kom min kära lillebror och gav mig chokladmuffins.
En chokladmuffin? Eh?
Livet känns lite lättare.
Livet är alltid lättare med choklad i magen, ironiskt nog.

Ja. Jag tror att vi lämnar det där.

Ikväll kommer käraste Moa hit.
Myspys.



Det har blivit några år nu. Det var väldigt länge sedan i roade oss med att gå på skoldiscon och spela in knäppa filmer på lunchrasterna. Det var ganska länge sedan jag var 16 och du 17 och vi tog den här bilden också. Ganska länge. Fint.